pannkakshjärtat

jag tänker väldigt mycket just nu. jag tror att det är en naturlig följd av att jag spenderar mycket tid själv. var än jag bott, om det så var i trean hemma i vidingsjö, på internatet i fårösund eller i pussy palace så har jag alltid haft någon där. även om jag hade mina egna 20 kvadrat på gotland så var det inte samma sak. där stängdes min dörr näst intill endast när jag skulle sova.

jag tror att det här utvecklar mig men att det har som reaktion, på grund av den människa jag är, att jag tänker. all denna tid med mig själv får inte bara till följd att min mobil måste laddas tre gånger om dagen. det får mig att fundera. jag vet att jag i yngre år tänkte om jag bara tänker lite till så kommer jag att komma fram till en lösning tills jag en gång läste att detta är en av de främsta bevisen på att man ältar alldeles för mycket. sen dess har jag aktat mig för det. när helst jag kommit i närheten av sådana tankar har jag försökt att bryta. jag försöker känna av dem signalerna även nu.

det får inte förväxlat med att jag är ensam. ensam är det sista jag är. det går få dagar utan att jag pratar med någon men jag är själv på ett helt annat sätt än jag tidigare har varit. jag vaknar själv, jag somnar själv & jag upptäcker att jag i det här lär känna en del av mig som jag tidigare inte stött på. den jag är när dörren stängs. när man skalar bort dottern vännen den eviga singeltjejen litteraturstudenten festprissen skrivaren. de är ju jag, alla de där benämningarna & jag vantrivs inte i dem men jag undrar hur de sammankopplas i en människa. i mig.

jag säger nu godmorgon & godnatt till mig själv. hur har din dag varit? hur mår du? inte möjligtvis så att jag låter orden formas på min tunga & möta luft men jag formulerar dem i huvudet. jag blir vän med människan jag vaknar upp med varje morgon. jag vill veta vem hon är.