Jag kunde bara inte längre, det var som att kroppen sa nej, som spår från en sämre tid så minns jag mig.
jag letar efter nya traditioner till det här hjärtat just nu. som jag tidigare gånger konstaterat så vet jag inte vad jag ska skriva om när jag mår bra. men skriva det vill jag. jag vill fortsätta plinta ner ord här. jag vill att det här ska vara en plats jag inte bara kommer till när jag är ledsen. för jag tror, om jag återigen får citera min favorit, du har språket & orden dem kom till för att hålla dig på jorden.
så med det sagt, förutom att bygga meningar av ord botar ingenting min ångest så mycket som musik gör. jag kan gå runt en hel dag & känna mig tung i kroppen för att sent om natten klicka på play-knappen & inse att det var ju det här jag skulle gjort redan imorse. så simpelt! på grund av det vill jag nu efter att varje månad tagit slut utse en låt just för den. vad letade sig fram i hörlurarna i oktober? vad lyste, i solens frånvaro, upp november? vad tog mig igenom januari? vad spelades i februari? men ja, ni förstår.
två låtar får stå för oktober. jag har försökt att välja en men jag kan inte förmå mig till det.
Non, je ne regrette rien - Edith Piaf
oktober har levererat bakisångest, big time. för att tackla de där urladdningarna har jag helt enkelt lyssnat flera gånger om på just den här. för att jag upptäckte att den lyckades med att få mig fnissig mitt i min ångestfyllda bubbla av vad-i-helvete-sysslade-jag-med-igår. Det finns någonting komiskt i att lindra bakisångest genom att lyssna på en pampig fransk ballad & sedan säga Non, je ne regrette rien. Nej, jag ångrar ingenting!
Du går nu - Melissa Horn
Det vore att gå emot hela mig att inte ta med den här. när den släpptes 12 på natten tryckte jag på play på mobilen & lät den spelas ut i mörkret innan jag somnade. dagen efter kunde jag inte sluta lyssna! jag har egentligen inte kunnat sluta sedan dess. som jag har längtat. att den sedan också har titeln du går nu då jag nu i oktober faktiskt gick. på riktigt den här gången.
så med det sagt, förutom att bygga meningar av ord botar ingenting min ångest så mycket som musik gör. jag kan gå runt en hel dag & känna mig tung i kroppen för att sent om natten klicka på play-knappen & inse att det var ju det här jag skulle gjort redan imorse. så simpelt! på grund av det vill jag nu efter att varje månad tagit slut utse en låt just för den. vad letade sig fram i hörlurarna i oktober? vad lyste, i solens frånvaro, upp november? vad tog mig igenom januari? vad spelades i februari? men ja, ni förstår.
två låtar får stå för oktober. jag har försökt att välja en men jag kan inte förmå mig till det.
Non, je ne regrette rien - Edith Piaf
oktober har levererat bakisångest, big time. för att tackla de där urladdningarna har jag helt enkelt lyssnat flera gånger om på just den här. för att jag upptäckte att den lyckades med att få mig fnissig mitt i min ångestfyllda bubbla av vad-i-helvete-sysslade-jag-med-igår. Det finns någonting komiskt i att lindra bakisångest genom att lyssna på en pampig fransk ballad & sedan säga Non, je ne regrette rien. Nej, jag ångrar ingenting!
Du går nu - Melissa Horn
Det vore att gå emot hela mig att inte ta med den här. när den släpptes 12 på natten tryckte jag på play på mobilen & lät den spelas ut i mörkret innan jag somnade. dagen efter kunde jag inte sluta lyssna! jag har egentligen inte kunnat sluta sedan dess. som jag har längtat. att den sedan också har titeln du går nu då jag nu i oktober faktiskt gick. på riktigt den här gången.
Kommentarer
Trackback
