Så skrev de på en konvolut & reste sig & sa "det finns inga soldater mer, det finns inga gevär & ingen känner längre till det ordet militär."

jag har läst litteraturvetenskap i snart tre terminer. det har lärt mig mycket. det har lärt mig att allting jag tror, allting jag vet, allting som jag ser som beständigt är egentligen konstruerat. man tog saker man ansåg kunde vara typiskt för det svenska & gjorde det så. genom diktning. genom litteratur. genom musik. genom konst. den nationalsång vi förväntas kunna är skapad först år 1844 ur precis samma syfte & vi ser det som en självklarhet för att för oss har det alltid funnits. för under den tid vi än så länge levt har det alltid varit så.

de där gränserna människor anser att vi borde hålla intakta är konstruerade. de har ritats på en karta som i sig också är skapad. när läraren i skolan rullade ner världskartan framför tavlan var alltid Sverige mitt i & det gav en känsla av att där vi befann oss var mittpunkten. vi befann oss i centrum. det är skapat så för att ge oss exakt den känslan. men världen är inte platt. den har inget centrum & ingen periferi.

varje gång jag läser "så har det alltid varit." undrar jag jämt vilket tidspann vi diskuterar? alltid för mig är så långt bakåt i tid man kan komma. så långt bak i tid att vi faktiskt omöjligt kan veta hur det var. att säga att någonting alltid varit så är att anse att saker är beständiga. att de inte förändras. att någonting varit så i låt oss säga 165 år är inte ett alltid.

ju mer jag plockar sönder litteraturen ju mera förstår jag att jag kan plocka sönder allt. jag kan ta ner det till minsta lilla beståndsdel & jag inser att någon har på liknande vis satt detta samman. gränsen mellan vad som är påhittat & vad som är verklighet suddas allt mera ut framför mina ögon.

Att slänga "så har det alltid varit" i ansiktet på mig är som att slänga luft. det har ingen innebörd för mig. ingen grund. det visar bara på hur den människan hjälper till att återskapa någonting. så som jag också gör. så som du också gör när vi tror att saker bara är. den värld vi lever i är egentligen inte mera verklig än boken jag valde att läsa den här morgonen. den skillnad som finns är att vi vet att litteraturen är skapad. de flesta av oss har ingen aning om att vår verklighet & allting vi tror oss veta, är precis samma sak.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Precis så. Verkligen. Precis. Så.

2015-11-20 @ 00:19:14
Postat av: Kristofer

Härligt Stinis! Detta inlägg värmde verkligen mitt antropologhjärta!

2015-11-23 @ 19:13:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0