Här tar din barndom slut, nu tar du steget ut.

idag är det den tionde oktober. en helt vanlig lördag i den tionde månaden av året men det är också sju år sedan jag skrev mina första ord, formulerade mina första meningar, tryckte på publicera, i det här pannkakshjärtat. sju stycken oktober månader har gått & det här är vad de handlade om.  

Oktober 2008
jag hade börjat mitt andra år på gymnasiet, var jätteledsen över en pojke som inte ville ha mig & lyssnade på det här. För att läka mitt hjärta tittade jag på kärleksfilmer, blev full på vin tillsammans med vännerna om helgerna, åkte till stockholm & farmor tillsammans med pappa under höstlovet, drömde mig bort från skolkorridorer, klassrum & stängde in mig på mitt rum & skrev jag förstår inte varför jag skaffar en större säng när jag kände mig så ofantligt ensam i den gamla.

 
Oktober 2009
jag gick sista året på gymnasiet & allting handlade om vad som skulle komma där lite längre fram, nästa år. Jag var kär i någon som var kär i mig tillbaka men lyssnade ändå uteslutande på det här. Alla verkade resa bort den där hösten & mina dagar verkade mest gå åt till att tänka bakåt än framåt. Pappa & jag åkte traditionsenligt till farmor på höstlovet & jag skrev min farmor är allt jag kan bli om cirka sjuttio år, om jag har otur. de säger att jag går som henne.



Oktober 2010
jag hade gjort det där jag längtat efter året innan (& flera år innan dess.) Flyttat till en ö i östersjön & börjat på en skrivarlinje. Jag hade flytt. Jag var nybliven singel med ett krossat jag som följd & lyssnade givetvis på den här. Min mage värkte men trots det var jag glad. Höstlov fick jag även nu & tog båten över vattnet hem till Linköping vilket verkar ha varit med många känslor i kroppen för jag skrev här skvallrar allt om hon som en gång var jag.



Oktober 2011
Den här månaden kan möjligtvis tituleras den händelserikaste under alla dessa år. Jag hade flyttat till göteborg men bara några dagar in i oktober panikpackade jag min väska, lämnade staden jag alltid drömt om & flyttade tillbaka hem. Jag bytte självsäkerhet, kurslitteratur & outforskade gator mot arbetslöshet, förvirring & välbekanta cykelvägar. Mitt hjärta gick fullständigt sönder, jag spelade den här men jag var inte ensam vilket var det enda som betydde någonting då & jag skrev jag vet inte vad jag ska säga. åker till stina & dricker vingelvatten istället.


Oktober 2012
Jag arbetade på mcdonalds & var så fruktansvärt jävla ledsen i hjärtesorg. Jag tittade på samma film som jag gjorde 2010 & spelade den här i hörlurarna konstant. Jag försökte läka mig själv på sätt som att dricka mig full med människor jag tyckte om & sätta mig på en buss till göteborg. Jag var väldigt destruktiv & gick tillbaka, skrek på vänner, blev för full & jag skrev men fuck brunetter, fuck simple girls, fuck kärlek, fuck facebook, fuck linköping, fuck att jag aldrig någonsin kommer vara enkel, fuck november, fuck känslor, fuck rastlöshet, fuck pengar, fuck 7 månader kvar till maj, fuck hjärtat ja speciellt fuck dig hjärtat. Idag skulle det vara så mycket bättre om du inte fanns.



Oktober 2013
Efter en ledig festivalsommar bytte jag arbete & städade nu klassrum klockan 6 på morgonen vilket gjorde nattmänniskan jag är, väldigt trött. Funderingar om var jag hörde hemma var tydliga & jag minns den där månaden som så himla avgörande. Jag skulle skaffat lägenhet men gjorde det inte. Jag sökte ett annat jobb men fick det inte. Jag hade inte varit väldigt ledsen under lång tid & lyssnade på det här. Jag åkte mycket buss på kvällarna hem till vidingsjö & skrev i telefonluren hördes att alltihop har en mening. kanske är meningen att jag inte ska vara här.


Oktober 2014
Jag hade hunnit bo en månad i Växjö, drack whiskey med Matilda till sent på natten & var glad över att få vara just där. Jag reste tillbaka till Linköping över en helg för att jag saknade människorna alldeles för mycket. Det handlade ändå väldigt mycket om att göra upp med saker som gjort mig illa & jag spelade den här. Jag var ledsen över hur en vän stängt mig ute ur sitt liv men på det stora hela var jag så glad att jag skrev jag är så kär i livet just nu att hade det varit en skäggig långhårig man hade jag gift mig med honom. bums. tänk att livet kan få vara så. som en trygg famn att krypa in i. att man kan vakna utan ångest. vara utan ångest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0