pannkakshjärtat

idag är en sån där dag som bara är lite tyngre att andas in. & andas ut. de dyker bara upp, de där dagarna, utan egentlig anledning. jag försöker lära mig hantera dem bättre än jag gjort innan. liksom inte tro att det är världens undergång när de behagar dyka upp i kalendern. för det är trots allt tisdag, min sämsta dag i veckan. så intetsägande, så mittimellan, så mycket ingenting. min kropp förbereder sig för mens. jag kunde inte somna inatt & när jag inte kan sova tänker jag istället. på dessa böcker, vetenskapliga artiklar & avhandlingar som ska läsas, uppsats-PM som ska skrivas, C-uppsats idéer som ska formuleras, möten som ska avhandlas, ansökningar som ska skickas, beslut om utlandsstudier som ska sökas eller inte sökas (hur vill jag forma min utbildning? hur ser min framtid ut? vad vill jag arbeta med? vad vill jag ha ut av livet? duger jag? klarar jag det här? är jag tillräckligt intelligent?) efter att ha spenderat dagen i skolan från 10 till 17 är jag mammig & vill endast prata med den enda människan på jorden som ikväll ligger i hög feber & inte orkar formulera ord i telefonen, än mindre lyssna.

idag är en sån där dag som är lite tyngre att andas in. & andas ut. som behöver att jag får ut vad det är som stör. så jag ser det framför mig. jag staplar upp en lista. jag gör en hemmagjord pizza. jag kokar té, tänder mina ljus & sätter på mig mina tofflor. det första jag läser när jag öppnar min spotify är håll humöret uppe! det är bara en lite sämre tisdag, inte jordens undergång.