pannkakshjärtat

jag känner att jag blir allt mer tryggare i att vara jag. det beror på människor runt omkring mig. dessa fantastiska människor långt ifrån & nära som inte håller sig för att tala om det för mig. det beror också på mig. Min kusin sa till mig för några år sedan att någonting hände i henne när hon blev tjugofem. att hon slutade bry sig mindre om vad andra människor tyckte tänkte kände om henne & brydde sig desto mer om sig själv.

det är kanske det att det endast återstår fem månader tills jag själv titulerar mig tjugofem. i huvudet känns det ibland som jag redan är där. det kanske beror på mer än så. men jag märker hur mina tankar förändras. hur jag inte lika mycket längre vältrar mig i hur jag uppfattas av andra. vad människor tycker tänker känner om mig vägs inte in lika ofta som förut. istället får annat ta plats. istället får jag ta plats.