How can i go home with nothing to say? I know you’re going to look at me that way & say ”what did you do out there & what did you decide? you said you needed time & you had time.”
när man får feber, värk i halsen & en näsa helt igentjockad som gör att det känns tungt att andas då liksom blir det lite mera ansträngande allting. så som att sova. eller äta frukost. eller att försöka få till en muntlig redovisning om marxistisk litteraturteori. för att inte tala om att framföra den. att ens sitta upp blir tröttsamt särskilt för att man inte vet om man fryser för att det faktiskt är kallt eller för att man har feberfrossa.
jag är nu utan feber lite mindre snorig med en väldigt torr näsa efter att den misshandlats av papper de senaste dagarna. vi står nu vid en kant på så många sätt. jag skriver vi för att egentligen är det inte jag som står där. fast jag är bredvid. känslomässigt involverad. alltid redo för kaoset som kan komma att bryta ut. precis så som vi vet att hösten när som helst nu kommer att braka in i sommaren & tvinga den bort härifrån.
jag är nu utan feber lite mindre snorig med en väldigt torr näsa efter att den misshandlats av papper de senaste dagarna. vi står nu vid en kant på så många sätt. jag skriver vi för att egentligen är det inte jag som står där. fast jag är bredvid. känslomässigt involverad. alltid redo för kaoset som kan komma att bryta ut. precis så som vi vet att hösten när som helst nu kommer att braka in i sommaren & tvinga den bort härifrån.
Kommentarer
Trackback
