pannkakshjärtat

så som människor kan fastna på mig, så som så mycket annat kan fastna på mig så fastnar även datum. det är därför jag vet att jag idag har fem år tillsammans med mig själv. skillnaden mellan idag & de andra fyra gångerna som det här datumet kommit & gått i kalendern är att jag idag inte tänker att det är x antal år utan den där någon. det har legat så mycket skam i det här. idag skäms jag inte längre. jag skäms inte för att jag minns det här datumet. jag skäms inte för mina känslor. främst. jag skäms inte över mig själv.

jag tror att de var dem som missade någonting. de som inte ville vara med mig. & likt den bästa vän till mig själv som jag strävar efter att bli, önskar jag dem inget gott. inte för min egen skull nu utan snarare för den yngre versionen av mig själv som fick ta smällarna. man behöver inte vara snäll mot människor som inte varit snäll mot en själv. man behöver inte önska dem lycka. man behöver inte önska dem någonting alls.

det har tagit väldigt lång tid att komma hit. tid jag ibland önskat inte hade behövts men vissa människor tar längre tid på sig. jag är en av dem. en såkallad late bloomer som Lisa konstaterat för länge sen. jag funderar på hur man formulerar kärleken till sig själv utan att slänga klyschor runt hela rummet. jag säger det som så att det tar tid med mig men när jag väl blommar, ja jävlar va vackert det är då.