alla pengar som jag haft dom lät jag gå i vänners lag, för allt det onda som jag gjort fick ingen sota utom jag och allt det dumma som jag sagt det vill jag inte minnas mer så låt oss ta ett avskedsglas, godnatt må glädjen lysa er.
ikväll när jag klev innanför dörren & la nycklarna på byrån kom insikten. om en vecka hämtar jag ut nycklarna till min nya lägenhet på andra sidan campus. det är nu mindre än 7 dagar kvar tills jag börjar flytta ifrån dessa 22 kvadratmeter som mesta dels varit stökiga med ett golv som nästan jämt skulle behöva dammsugas. så är även fallet precis just nu. men det där har inte haft någon betydelse då det varit mitt. endast mitt.
det är samma insikt som tog tag i mig imorse när jag förstod att det är 6 dagar kvar med marina i samma korridor. i samma stad. så få dagar återstår av de två år som snart passerat då jag & mina tre brudar härjat campus runt tillsammans. vi är inga nykomlingar längre. inga nollor. nu är vi campus-veteraner. min overall är full av påklistrade märken. jag har min styrelse-tröja. allt det där jag lovade mig själv att jag skulle göra när jag började studera har jag gjort. & gör. för två år sedan konstaterade vi att forskaren är området man vill bo i på campus. om en vecka flyttar jag dit.
jag har skrivit många inlägg som det här genom åren. om förändringar. att lämna saker bakom sig. älta dem. tiden som gått. som går. kanske mera för min skull än för någon annans. det blir lite enklare att förstå när jag får ner det i ord. lite lättare att greppa. snart kommer pappa & mamma ner. snart packar jag resväskan & tar tåget tillbaka till min hemstad för en sommar av jobb. varför sluta slänga mig ut nu tänkte jag kanske? nu när jag fått in en vana i att hoppa in i saker som är läskiga. visst har jag varit orolig men så fick jag snaps från stina i lördagsnatt & visste så väl att allting kommer att bli bra. allt kommer att ordna sig.
det är samma insikt som tog tag i mig imorse när jag förstod att det är 6 dagar kvar med marina i samma korridor. i samma stad. så få dagar återstår av de två år som snart passerat då jag & mina tre brudar härjat campus runt tillsammans. vi är inga nykomlingar längre. inga nollor. nu är vi campus-veteraner. min overall är full av påklistrade märken. jag har min styrelse-tröja. allt det där jag lovade mig själv att jag skulle göra när jag började studera har jag gjort. & gör. för två år sedan konstaterade vi att forskaren är området man vill bo i på campus. om en vecka flyttar jag dit.
jag har skrivit många inlägg som det här genom åren. om förändringar. att lämna saker bakom sig. älta dem. tiden som gått. som går. kanske mera för min skull än för någon annans. det blir lite enklare att förstå när jag får ner det i ord. lite lättare att greppa. snart kommer pappa & mamma ner. snart packar jag resväskan & tar tåget tillbaka till min hemstad för en sommar av jobb. varför sluta slänga mig ut nu tänkte jag kanske? nu när jag fått in en vana i att hoppa in i saker som är läskiga. visst har jag varit orolig men så fick jag snaps från stina i lördagsnatt & visste så väl att allting kommer att bli bra. allt kommer att ordna sig.
Kommentarer
Trackback
