Du sa; ja jag visste från början, jag hade rätt hela tiden, du går nu. ja jag visste från början att jag var här på nåder du går nu (allt som jag gav dig, jag gör aldrig om det.)

Jag minns dig. tro inte att jag glömt dig. jag känner dig i mig. den där 18-åringen som brister. jag kan fortfarande känna soffans ryggstöd i deras tv-rum. blicken som försvann till någonting annat utanför fönstret. hur han satt bredvid men lika gärna kunde vara någon helt annanstans. den där känslan av att vilja fly. att lämna soffan. lämna honom. lämna mig själv kvar där & gå. Bara kliva ut genom dörren & försvinna.

Jag vet inte om det är du eller jag som gråter. vem av oss det är som brister. om det är du med all din skam & skuld & tystnad som ber efter det förlåt jag aldrig gett dig. eller jag, för att jag inte kan förlåta. för att jag håller dig ansvarig för vad jag genomlidit, genomlider. vi är samma person fast ändå inte. jag vet att du endast gjorde vad du trodde att du behövde göra för att någon skulle älska dig. för att han skulle älska dig. & att du slöt dig för att skydda dig. hur varje rörelse från honom fick din kropp spänd till max. I ett flyktläge? Alltid i ett flyktläge. Hur ensam du var i det. Hur jävla ensamt det var i den tvåsamheten från november till september. 

Kanske är de det. Att i alla dessa år efteråt då jag fysiskt varit mera ensam ändå aldrig känt den ensamheten du kände då.

Jag känner dig. Du är med mig. Alla dessa år är som raderade ur minnet (fast jag minns allt.) är det du eller jag i spegeln nu? är det du som hänger upp julstjärnan i fönstret? Är det nu jag ska ta med dig på en rundtur? Ja, det här är vårt hem. Det här är din säng. den är densamma som förut. Det här är dina saker. här är nyckeln, varsegod. Du flydde till sist. Ut genom dörren. bort över havet. slutade svara i telefonen. men du behöver inte fly mera. vi behöver inte fly mera.

Varför är vi i detta flyktläge fortfarande? Alltid beredd. Alltid på maxgräns. Är det du eller jag som upprepar frasen i huvudet i think there is a distinct possibility that i am profoundly & irreversibly screwed up? Är det sant? Jag vill ge upp nu. känner du igen känslan? Klart du gör. Hur skönt det vore att strunta i allt. acceptera att det är såhär. inte försöka bli bättre. vara bättre. 

Jag vet inte om det är dina eller mina tårar men jag torkar dem nu.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0