jag visste redan då men jag var så trött att du fick be mig gå & jag är ledsen, jag är det men livet ropade.
jag upptäcker det på kvällen. stelnar till. sitter som paralyserad i soffan. liksom väntandes på att snart så kommer allting att falla i mig gå i bitar jag kommer att dö. snart så. det är det sämsta tänkbara tillfället att få reda på en sån här sak. jag är ensam en lördagskväll & ska jobba imorgon. ingen av mina vänner är hemma & inte ens mamma kan jag ringa. utanför hör jag skrattet från ännu någonting som inte blev. jag är utelämnad. till mig själv. till alla de där så kallade misslyckanden som kan komma att knacka på dörren & vilja komma in. alldeles strax nu. snart så. men de kommer inte. det kommer liksom aldrig. ingenting går sönder. ingenting dör. jag sitter kvar i soffan. varför dör jag inte? av alla stunder i livet är detta ett av dem jag väntat mig. förberett mig. så kommer det inte.
Jag somnar & vaknar. dansar till&med till en nyfunnen låt innan jag åker till jobbet. jag börjar & jag slutar. ingenting händer. ingenting dör. jag dör inte. jag är istället mera levande. kanske är det såhär det känns att ha kommit över? tänker jag. jag önskar honom ingenting gott. ingenting ont. jag önskar honom ingenting. han är knappt ens med.
Kanske är det så att man inte skriver sånt här om man kommit över. jag har inga svar. jag trodde liksom aldrig att jag var en sån människa & har på något vis accepterat att de känslorna människor fått mig att känna, de kommer jag att bära med mig för alltid. kanske reflekterar man inte ens över sådant här då. om man är förbi. klar. jag vet inte. kanske skriver man inte sånt här.
men hör mig när jag säger att jag känner mig så vid liv. med 100% kärlek till det liv jag har, till den jag är som människa. vilket är väldigt stort för en person som haft så mycket självhat att det i sig kunde ha tagit död på mig.
När jag stoppar hörlurarna i öronen den kvällen hör jag melissas stämma (för jag tänker att det är lika bra att bjuda in till sönderfaller som inte kommer.)
istället förstår jag att det ju va så att jag skulle gå. det var aldrig meningen. jag var knappt ens där. jag var påväg någon annanstans, jag är fortfarande påväg & han skulle inte följa med. jag önskade det länge dock. önskade att han var någon annan. önskade att han skulle ha kunnat följa med. viljat. men det kunde han aldrig, det skulle han aldrig & jag förstår det nu. jag ser det nu.
kanske är det så ändå. att jag hoppas att hon håller vad hon lovar honom. att han inte behöver vara hos henne på nåder så som han va hos mig. hos mig hade han ingen chans. jag skulle ju hit! jag skulle bli större än så. jag skulle gå.
Jag somnar & vaknar. dansar till&med till en nyfunnen låt innan jag åker till jobbet. jag börjar & jag slutar. ingenting händer. ingenting dör. jag dör inte. jag är istället mera levande. kanske är det såhär det känns att ha kommit över? tänker jag. jag önskar honom ingenting gott. ingenting ont. jag önskar honom ingenting. han är knappt ens med.
Kanske är det så att man inte skriver sånt här om man kommit över. jag har inga svar. jag trodde liksom aldrig att jag var en sån människa & har på något vis accepterat att de känslorna människor fått mig att känna, de kommer jag att bära med mig för alltid. kanske reflekterar man inte ens över sådant här då. om man är förbi. klar. jag vet inte. kanske skriver man inte sånt här.
men hör mig när jag säger att jag känner mig så vid liv. med 100% kärlek till det liv jag har, till den jag är som människa. vilket är väldigt stort för en person som haft så mycket självhat att det i sig kunde ha tagit död på mig.
När jag stoppar hörlurarna i öronen den kvällen hör jag melissas stämma (för jag tänker att det är lika bra att bjuda in till sönderfaller som inte kommer.)
istället förstår jag att det ju va så att jag skulle gå. det var aldrig meningen. jag var knappt ens där. jag var påväg någon annanstans, jag är fortfarande påväg & han skulle inte följa med. jag önskade det länge dock. önskade att han var någon annan. önskade att han skulle ha kunnat följa med. viljat. men det kunde han aldrig, det skulle han aldrig & jag förstår det nu. jag ser det nu.
kanske är det så ändå. att jag hoppas att hon håller vad hon lovar honom. att han inte behöver vara hos henne på nåder så som han va hos mig. hos mig hade han ingen chans. jag skulle ju hit! jag skulle bli större än så. jag skulle gå.
Kommentarer
Trackback
