allting minner om en dröm som hon har drömt.
när jag lämnar av markus vid aftongatan är det som att någonting lossnar i mig. på måndag går han in i lumpen. cirka trehundrafyrtiodagar säger han. om inte mer.
han säger att det här var kul & det måste vi göra om. & jag tänker att det ska vi. samtidigt vet jag att möjligheten inte kan dyka upp förrän om månader. det handlar inte om dagar eller veckor längre & någonting inom mig säger att det är på riktigt nu. allt annat innan har varit förberedelser & väntan & det har inte slagit mig förrän nu. att väntan är över.
om tjugofem dagar åker jag härifrån. den där dagen kom iallafall. den där dagen som jag fantiserat om sedan jag var tretton år gammal & hatade allt, speciellt mig själv. dagen jag inte riktigt vågade hoppas på att den skulle komma & men samtidigt längtade efter så satans mycket att det kunde värka.
om tjugofem dagar åker jag härifrån. idag & framåt står ingenting emellan mig & livet. inget gymnasiet, inte två eller ett år kvar, inget högstadium, ingenting förutom jag själv. iallafall just nu handlar det bara om en sak. att förverkliga handledstexten. 
-
lever livet.
för vad du än gör med mig nu & vad du än försöker säga nu så får du mig ändå.
sen missa du bussen hem idag. & jag snubblar över så får du mig ändå.
du hatar den låten & jag älskar den. han är ju skånsk, sa du första gången jag spela den. & sen i efterhand fick jag lyssna på den i smyg. du ville inte ha någon "vår låt" & det var det enda jag tyckte var romantiskt. & i smyg skaffade jag tio låtar som passade in. som var mina låtar för oss. & idag sätter jag på så får du mig ändå & det är vi i varje rad, bakom varje ord.
& det har blivit min låt för oss.
men det är nånting ikväll som får mig att tro att vi kan gå genom eld bara för ikväll.
jag lever för stunden i någon anda av "man lever bara en gång." därför när sofia frågar om jag ska hänga med en kväll ändras min tveksamma inställning fortare än både hon & jag hinner reagera på. det är i samma anda jag på fredagskvällen startar den med en islatte & några timmar tillsammans med två av mina små hjärtan för att sedan förflytta mig till två andra favoriter & femtiofemmans uteservering.
jag vet inte riktigt vad vi sysslade med hela fredagsnatten. jag har bara en svag aning om att vi sjungit tomas ledin låtar, diskuterat politik i allt för onyktert tillstånd & undrat vem det egentligen var som fes? Jag lyckades även få med mig hem lite beröm från höger & vänster & en man gjorde i stort sett den sista delen av kvällen med sitt "de irakiska pengarna knulla halva england." sen skreksjöng johan & jag en del av vägen hem för att man blir mycket varmare då, enligt mig. 
lördagen handlade sedan om att först försöka hamna på fötter igen & tänka tanken att kanske men bara kanske är de här utekvällarna inte värda trubblet dagen efter. På kvällen dök sedan fyra betydelsefulla människor upp utanför min ytterdörr. det vankades middag & senare också de där minnena som alltid luskas fram. de där minnena som man aldrig tröttnar på. & vi var tillbaka i rummet där allt först börja. 
idag är det en typisk söndag fylld till bredden av regn & ett A som skulle kommit hem men som inte gjorde det. istället har det varit en dag av tv-dator-kylskåpsdörren & mittimellan lilla jag som tänkt att jag måste snart ta tag i mig själv & göra något vettigt av all denna tid.
det är en dag som bäddad för tankar & min hjärna ältar "om en vecka är det augusti" likt en skiva som hackar upp sig & jag får ångest light för tiden, var tog du vägen? Men sen är det nog som min favoritsofia sa "jo men tiden går fort när man har roligt."
vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten.
men det är ju så förbannat roligt att irra runt på ågatan. där hemligheter avslöjas & tomas ledin låtar känns helt ok att sjunga efter några drinkar. där någon röker cigaretterna du alltid velat testa & där två av världens bästa snubbar ofta hamnar. då är det tur för mig att det finns medicinpiller & rostat bröd.
-
-
när livet ger mig citroner
gör jag lemonad.
& strömmen går igång igen & nätterna blir ljusa & jag känner & jag lever & jag minns.
mina dagar tillbringar jag i tätorten på en slätt. antingen ligger jag i en soffa i vasastan & skrattar åt saker som bara kan bli roliga när man är övertrött & druckit vingelvatten. eller så tar jag min måndagsklubb oskuld & ser lars winnerbäck på stångebro fältet för x gången (jag har tappat räkningen.) & nästa morgon kliver han förbi utanför på min gata & jag tassar ut i nattlinnet, smyger bakom de röda gamla soprummen. eller så sitter jag på en fin flickas veranda & pratar om hur allt ska bli & hur det är.
jag cyklar hem barfota. till platsen där elljusspåren leder hem till middagstid. jag sitter på en bänk vid vidingsjö skolan antingen ensam eller med någon annan. reder ut & pusslar ihop. hemma. här där jag har mitt överfulla rum & asfaltsvägarna. dem som de river upp men som vi ändå kan utantill för dem sitter i fötterna, i benen.
vi har bokat båtbiljetterna nu. dit tre, hem två. & jag berättar om att "jag åker då & kommer hem . ." & sen stannar jag. för datumet för hemkomst är inte spikat, inte klarlagt. jag är så van vid att alltid komma hem.
inatt. genom strågatan, ta genvägen vid kolonilotterna & mellan garagen. hemma. lämnar en vän som sakta men säkert bestämmer sig för att shulululu kan vara en bra hejdåfras. & konstaterar att nu, just nu & här, är allt nästan perfekt.
-
-
varför är det så svårt att hålla ett löfte?
du får ingen mat nej du får ingen mat för du ska banta.
-
du är bättre än du vet, mycket större än du vet men det klär dig att du tvivlar på din duglighet.
jag är inte vuxen, inte alls, men efter såhär lång tid med mig själv vet jag att det kommer bli tungt. överjävla tungt. att vara själv. att handla mat själv. att äta mat själv. att tvätta. att somna utan godnatt. att vara flera mil hemifrån på en ö med en sjö emellan som borde kallas hav.
jag ber inte om att växa upp. jag behöver inte bli längre eller mera ansvarsfull eller klok. jag vill bara ha en lugn själ. eller snarare jag vill lära mig att ta på allt mera lätt. att inte vara så förbaskat tung och larsson-syndrom som i nu-målar-jag-hela-min-värld-i-svart. lite mer det löser sig. lite mindre lägga ner och önska sig död eller därifrån. att någon gång kunna fästa sig någonstans & inte vilja riva upp det.
att bli vuxen. att flytta hemifrån. att undra om jag ens kommer klara av det & sen förbjuda sig själv att tänka så, för åh vad du ska klara av det. & allt annat. eftersom att det är det här jag kämpat & slagits för. det därför jag krånglat mig ur tårarna tunga axlar & hjälplösheten. för att få en möjlighet att klara av det här.
-
du kan väl sakna mig ibland.
det är sommardagar och sommarnätter utan slut. en del går i spår av oskar linnros låtar & jag går hem som en tredjedel för en är krossad, en är din. sen finns det dagar som idag och tidigare. men så finns de dagar, några av de bästa någonsin. 
jag sitter på en lummig innegård tillsammans med tre personer - en är svarthårig, en har lockigt hår & en har skägg. & jag röker samma marlboro. i trädgården finns också en igelkott som vi ger mjölk och brödsmulor. & en svart katt. vi dricker té & äter kex. & när myggen blir för många går vi in.
min mamma hämtar mig på natten, i den lilla isblå faran. & trots skrik i flera dagar vill jag inte byta ut henne mot någon annans mamma alls. 
en pappa plussar på ett år i åldersräkningen & vi åker till slussarna. dricker cider, runöl & har cykeltävling hem. fina pappa som tog mig till stockholm för sista gången på det viset. en pappa som dricker chai latte & köper en stråhatt på second hand.
ett ljus i mörkret blir också lars winnerbäck biljetten på byrån & ett A som lyssnar när jag ältar & en kisse som blivit bättre & spenderar en av sina nätter sovandes i min halvt uppackade resväska. & i tysthet önskar jag att allt skulle vara som det brukar. 
-
hur kan det gå vidare? varför stannar inte alla klockor? varför faller inte stjärnorna från himlen? snart ska alla tågen gå som vanligt.
-
(innan någon annan gör det åt dig)
