pannkakshjärtat

jag har hållt tyst i ett halvår. jag har nickat & svalt när människor sagt att det kommer ordna sig fast jag inte har trott på deras ord. jag har bara inte velat höra övertalningsförsöken. jag har inte varit beredd att lyssna. när du sitter mittemot mig nu känns allting precis som vanligt fast inte alls. för någonting gick sönder. det som var vi gick sönder & nu försöker vi bygga någonting nytt fast jag tänker att jag inte vill ha det såhär. jag tyckte vi var bäst så som vi var. jag kunde ha satsat en miljon på oss. & jag kan inte komma ifrån att det där jag kunde satsat en miljon på det var inte så. det var ingenting så som jag trodde mig veta. allting jag trodde att vi var, var någonting helt annat. & det jag vill ha tillbaka har aldrig existerat någonsin. 

Det har varit riktigt bra dagar de dagar som nu ligger bakom mig. göteborg tog emot mig med solsken & som misstänkt var det precis vad jag behövde. några dagar som gav färg till den bleka huden, några glas vin att släcka törsten med, några samtal som fortsätter långt in på natten, några skratt som gjort magen varm. nu är jag tillbaka i hemstaden & känner precis som jag gjorde som liten när ens vän hade gått hem. vad ska jag göra med min tid?

jag vet ju. jag vet flera saker men de duger inte åt mitt hjärta som just nu bankar rastlöst i mitt bröst. precis som det gjorde när jag var barn. exakt likadant. det kan behövas lite kaffe, ord som ska ut ur fingrarna, några dagar fyllda av lugn. men det är ok. det får ta sin tid. vi kan vara tillsammans min hemstad & jag. det kan kallas vapenvila. vi bör kanske tacka göteborg för det.

i torsdagskväll gick jag hem från bussen, det var inte ens mörkt & jag tänkte att just precis här älskar jag min hemstad. när Elin & jag möts klockan 11 på morgonen & jag inte kommer hem förrän 11 på kvällen. det där med när man bara fortsätter från ställe till ställe. springer vidare. spränger in så mycket liv på 12 timmar. så mycket skratt. när vi möts för en kvälls-kaffe Stina, Calle & jag för att avsluta det med en öl på en av uteserveringarna. när Lisa hämtar upp mig nästa dag med bilen precis så som att ingen av oss har flyttat härifrån.

sen kommer kvällar som igår då allting felar. då det skär sig. då deras besvikelse samlar sig som en klump i halsen. då jag vaknar upp från drömmar om honom jag glömt för länge sedan. för det är de som är det med hemstäder. de bär historier om saker som varit som inte längre är. en påminnelse om allt det som gått förlorat det senaste året när jag egentligen vill tänka på det som finns kvar. men imorgon reser jag bort. några dagar av någon annanstans med en av mina bästa vänner. jag misstänker att jag behöver det.

jag försöker ge det lite tid. främst det här med att dela en tre rummare med mina föräldrar igen. någonting som blir ansträngt med en icke fungerande toalett i ett renoveringskaos & med en smygande magkatarr. igårnatt fick jag panik & ville tillbaka till min dörr längst bort i korridoren på 28:an. någon gång vid 4 inatt somnade jag bort ifrån det & vaknade med skammen av att så reagerar inte en vuxen människa. samtidigt. här är jag inte vuxen. här har jag aldrig varit det. 14åringen sitter kvar i dessa väggar. hennes gamla dagböcker ligger i bokhyllan. hennes one tree hill skivor står där med.

jag förstår nu varför jag aldrig var hemma de sista åren. alltid någon annanstans. alltid påväg. jag älskar att umgås med mina föräldrar men jag har inte längre viljan att krympa min frihet & de har inte heller orken att ta hand om ett barn. det barn jag alltid kommer vara i deras ögon hur mycket frihet jag än tar.

man påstår sig ofta längta till att inte ha någonting att pricka av från sin osynliga att-göra-lista. så sitter man en midsommarnatt & kommer till insikten att man behöver faktiskt inte gå & lägga sig. det finns ingenting imorgon som borde göras. ingenting som måste klaras av. det är som att hur mycket tid som helst nu hällts rakt ner i ens händer & det man undrar är, vad var det jag sa att jag längtade efter att få göra där i början av mars?

jag minns inte så jag läser hundra år av ensamhet jag blickar fram mot ett jag ska va tyst från & med nu & se vad som händer när det bränner till. antagligen ingenting det brukar vara så. tyst från & med nu.

jag har en biljett i min mobiltelefon. jag har packat mina väskor fulla till bristningsgräns. jag har städat min lägenhet. jag har tvättat mina lakan. jag har diskat mina koppar. idag sätter jag mig på ett tåg. jag lämnar min bubbla. min redan sönderälskade 22 kvadratare. linköping jag kommer hem. kanske har ni tröttnat på mina ständiga resor. det är ju samma procedur varenda gång. men jag måste sätta avtryck här. jag vill minnas hur det var. hur det kändes. hur det är.

min hemstad jag kommer nu. vidingsjö jag är snart där. jag åker på rälsen med åkrarna & sjöarna utanför tågfönstret. lämnar växjö byter i alvesta. nässjö. mjölby. linköping. min hemstad. jag kommer som jag är. så som jag alltid varit. med känslor istället för hud. linköping var snäll mot mig nu.

jag letar upp sandra beijers krönika nummer 22 för att återigen få se det där stycket jag printscreenade för 3 år sedan som jag läste tills jag kunde det utantill. jag var så jävla ledsen då. jag är inte ledsen nu men jag vill påminna mig om vad som betyder någonting. vi måste sluta lyssna på föräldrar på vänner på människor som påstår att livet börjar när någon vill vara i din säng mer än enstaka nätter. de tror att de dikterar reglerna så som han tror att han är den som avgör vad som händer mellan oss. det gör de inte. det gör han inte.

kärlek är bland det mest storslagna som finns. därför får jag tårar i ögonen när hon ringer för att berätta nyheten om dem. därför ler jag när Lisa & jag pratar om hur slumpen satte vår husvagn precis vid deras på en festival. men jag vägrar förminska mig & mitt liv för att ingen håller min hand & det är slutfrågat om när en ska hoppa upp & sätta sig exklusivt i en karls knä.

vad som betyder någonting är när ens telefon inte kan sluta plinga av alla meddelanden. när hon ringer mig trots att hon är stressad på sin 45 minuters rast för att hon vet att jag behöver prata. när de skriver his loss är du ok? & high five with a chair in his fucking face säger jag! det är människorna som frågar när en ska komma hem för att de saknar en. det är föräldrarna som ringer för att tala om hur stolta det är över sin enda dotter. vad som betyder någonting är att avsluta sitt första universitetsår med ett VG på sin B-uppsats. det är att ha människor omkring sig som inte backar när det blir jobbigt.

mitt liv är värt att leva. det här är året jag slutar lyssna på de som påstår annat. jag tänker lyssna på det här. i got beauty i got class i got style & i got ass & you don't even care to care. i got beauty i got heart keep my head in them books i'm sharp but you don't care to know i'm smart. There's nothing not to love about me i'm lovely, there's nothing not to need about me. Maybe you're just not the one or maybe you're just plain dumb.

den här veckan har känts så lång. kanske kan det bli så när de flesta av ens rutiner försvinner & man aldrig går & lägger sig. men söndag blev det trots allt & jag är tillbaka i min soffa med tofflor på fötterna, svalnande té i koppen & ljusslingan är tänd i fönstret. vi har städat pussy palace hela helgen. gnuggat bort alla fläckar av fyllor & dammsugit bort smutsen vi dragit dit. ätit den sista måltiden i lägenheten mitt på vardagsrumsgolvet.

nu letar jag tågbiljett. för jag saknar mina vänner. jag saknar min familj. jag saknar dem så mycket att det värker i magen vilket gör att jag ännu mera nu avskyr att min kärlek för dem skuggas av min rädsla för min hemstad. hur blev det så? jag grät för den när jag åkte. hur kunde vi skära oss så? jag kommer ändå att komma hem. det skrämmer mig inte längre. de där andra skrämmer mig inte längre. jag ska hem för mina människor & jag ska ta tillbaka gatorna som var mina innan jag drog.

det är studentvecka i Växjö & jag cyklar ifrån tutandet, skrikandet & myllret av vita mössor hem till mitt tysta campus & jag blir tacksam. för att det inte är jag. jag behövde inte stå på ett flak idag & vara 19 år. jag behövde inte krama tjejerna som tystnat i matsalen några veckor tidigare. jag behövde inte hålla upp en fasad av ett förhållande som gått åt helvete. jag behövde inte spendera en middag med människor jag aldrig känt någon samhörighet med. jag behövde inte låtsas & jag blev tacksam.

för jag är inte 19 år längre. jag är 24. i en vaniljdoftande lägenhet.

campus har aldrig varit så tyst som det är ikväll. parkeringarna har aldrig ekat så tomma. de flesta fönster i husen är mörka. studenterna har åkt härifrån. vissa av dem kommer aldrig att återvända. andra har bara lämnat för att göra sommaren någon annanstans. i andra städer. på andra platser. jag har längtat till den här stunden. att få vara själv med min nya lägenhet. det är fantastiskt att få leva livet & fylla magen med bubbel. promenera till statoil mitt i natten. sjunga med i sånger tillsammans med vännerna man värderar så högt & få ha sina föräldrar på besök. äta bakis-pizza & älta gårdagens historier.

men nu är bubblet uppdrucket & föräldrarna har åkt tillbaka till hemstaden. bakfyllan försvinner sakta från kroppen & vännerna har gått hem till sitt. jag läser några sidor i hundra år av ensamhet. imorgon börjar min sommarkurs. imorgon ska jag komplettera det sista på min b-uppsats. men tills dess ska jag bara vara. bara jag. tillsammans med mig själv. & min söndag-spellista.

vi flyttar nu. pussy palace är tömt. snart kommer ett par att flytta in i dessa två rum med kombinerat kök & vardagsrum. de kommer att ha en balkong med utsikt över skog & parkering & troligtvis kommer de inte att stå & tjuvkika på människor som går förbi nedanför fönstren. som jag älskar den här lägenheten. som jag älskar den kvinna jag har delat den med.

 

det här är en kärleksförklaring till en lägenhet som förtjänar det. pussy palace har innehållit allt. den har varit med om så mycket. att det ens kunde vara möjligt att spränga in så mycket liv på dessa kvadratmeter. vi har klätt den i spindelväv. hängt upp ballonger & serpentiner i taket. fyllt den med människor. här har det stått två namn på dörren fast vi nästan alltid varit tre. här har vi skrattat tills tårarna lagt mascaran under ögonen & här har vi gråtit tills det inte funnits några tårar kvar. här har människor erkänt saker de burit på. här har livet förändrats & aldrig kunnat bli detsamma igen.

 

vid detta bord har det skrivits hundratals ord. i detta kök har jag kokat pasta alldeles för många gånger. här har det välts krukor & tv-apparater. i dessa soffor har vi lärt oss dricka whisky & legat bakis-svettiga. här har vi diskuterat politik. här har det återberättats historier från vindränkta nätter. här har det shottats tequila & spillts rödvin på mattan. här har Orup varit husguden & GES spelats i högtalarna. här har människor hånglat. här har vi rövat. här har vi sannerligen levt.



älskade lägenhet. tack för ett av de finaste åren i mitt liv. för att du gjorde starten av mitt campusliv till den bästa typen av början. vi ska bära din själ med stolthet inom oss.

1. Jag anser att dagsfyllor är underskattade. 2. & bostongurka. 3. & snapsvisor. 4. & hur det luktar ute om våren när det slutat regna & himlen klarnar. 5. Jag anser att köpcentrum är överskattade. 6. & melodifestivalen. 7. & att gå på bio. 8. & housemusik på krogen. 9. Jag skulle välja fest framför myskväll. 10. natt framför morgon. 11. ändå tycker jag att den finaste stunden på dygnet är när natten börjar gå mot morgon igen. 12. när fåglarna börjar kvittra. 13. & luften är fuktig. 14. då infinner sig känslan av att alla tror man sover fast man är vaken & ingen i hela världen vet var man befinner sig. 15. en midsommaraftonsnatt cyklade jag hem med precis den känslan. 16. från linköpings centrum hem till vidingsjö. 17. snart är det midsommar igen. 18. snart är det sommar. 19. då ska jag lyssna på min sommar-spellista. 20. den heter till varma nätter när man cyklar hem kl 5. 21. jag tycker om att döpa mina spellistor till väldigt långa meningar. 22. det kan vara skrivaren i mig som påverkar. 23. jag föredrar att dricka mitt té med mjölk i. 24. samma med mitt kaffe. 25. jag tycker väldigt mycket om mjölk.

 

 

26. matilda & ida påstår att de aldrig träffat en vuxen människa som dricker så mycket mjölk som jag gör. 27. jag måste verkligen köpa en ny bikini i år. 28. det har jag behövt göra i flera somrar nu. 29. helst av allt skulle jag vilja hitta en svart baddräkt. 30. det har jag också letat efter länge. 31. den här veckan ska jag flytta. 32. & opponera. 33. & träffa mina föräldrar igen. 34. jag längtar efter lite lugn & ro. 35. & att få bo in mig. 36. nu kom sen en tid tillbaka med melissa i mitt huvud. 37. jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler & samlat damm på min gitarr för allting jag skriver blir ändå för kort & allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort. 38. jag längtar också efter att dricka té på uteplatsen hemma med mamma. 39. & att få umgås med mina vänner som jag inte sett på så länge nu. 40. jag skulle vilja bli blond igen. 41. jag håller på att lära mig balladen om theobald thor utantill. 42. & min morfars favoritsnapsvisa. 43. den heter långt ner i småland. 44. ryktet har börjat gå nu om att jag kan väldigt många snapsvisor utantill. 45. målet är att lära mig flera. 46. det slog mig att jag inte druckit en enda islatte i år ännu. 47. vilken skandal! 48. det brukar vara mitt ultimata sommartecken. 49. Stina har lovat att vi ska fika så in i den när jag är tillbaka i Linköping. 50. jag längtar redan till den islatten med vanilj i.

klockan 14 idag hämtade jag nycklarna. sen gick jag dit. låste upp. efter 20 minuter var jag tvungen att gå därifrån för att hälla kaffe på känslorna som samlats i min kropp. jag håller ett par nycklar i min hand. de uppfyller en av de största drömmarna jag har haft i livet vilket kanske låter galet men det är sant. jag har drömt om det som bara skulle vara mitt. jag har sparat ner bilder i mappar på datorn på lägenheter från söder i stockholm. jag har gått förbi konsistoriegatan i linköping & sneglat mot de gula fasaderna. jag har byggt bilder i mitt huvud om breda träplankor till golv, fönsterkarmar man kan krypa upp i, flera meter till tak. jag har stått bredvid när vän efter vän skaffat sig någonting som bara varit deras & jag har önskat. jag har drömt. jag har längtat.

jag håller ett par nycklar i min hand. det är inga breda träplankor i min 22kvadratare. inga flera meter till taket. badrummet går i hemska färger & kylskåpet brummar väldigt högt. men den är min. den är min. den är min.

 

nu har jag skickat in min b-uppsats med 2 timmar & 7 minuter kvar till deadline. marina & jag har haft en sms-konversation i en timme nu om hur sjukt det känns. det är som att det var igår jag svängde in med den gröna bilen på parkeringen här nedanför. söndergråten, snorig & med noll aning om vad som väntade mig. nu går jag på möte inför nollningen & sista veckan i augusti är det jag som ska vara fadder i en vinröd overall som har påklistrade märken & mitt namn på höger ben.

vi sammanfattar vad vi lärt oss det här året. som vilka pojkar man ska hålla sig borta från i vår förening. att man inte ska låta killar som heter Tim ragga på en. att man tror att man vill ragga på snutar fast det vill man inte egentligen. vilken sorts kebab man borde beställa på pizzerian. varje introduktion till en ny kurs ger alltid fet ångest. bubbel är den bästa drickan men ger också de sjukaste fyllorna. campus är som en bubbla. det är inget folk bara slänger runt med. så är det! ica verkar ligga nära men känns ofantligt långt borta när man är sugen på cola en lördag klockan 20. Det är lyx att få ha lektioner i F-huset. Kan man inte lambo måste man lära sig den. gå inte med i skånes nation bara för att de är störst.  men främst av allt. allting löser sig. delkurser. uppsatsinlämningar. bakfyllor. pengabrist. ångest. allting ordnar sig. välkommen till bubblan. jag hoppas ni ska trivas. det gör jag!

matilda skrattade igår & sa att jag lät som ernst när jag talade om hur det luktade ute när regnet hade slutat falla & molnen försvann. det kanske bor en liten ernst i min maggrop. han jublade i sådana fall idag när solen sken & mina hörlurar pumpade ut mina två nya favoritlåtar. varje år är det likadant. jag förlåter livet för allt. jag förlåter det här landet för att bara ha bjudit på kyla, blöta skor, regnjackeväder & mörker månader i sträck. jag förlåter den här våren för att den återigen har gjort mig ledsen över att jag står i singular. jag slänger ångesten jag burit på sedan i söndags tillsammans med soppåsen för vad är den värd när solen skiner? när träden på innegården blommar? när skogen bakom huset är grön igen?

snart är vi inne i den sjätte månaden av det här året & då vill jag ta tillfället i att uppmärksamma det här & säga

du har vidgat din bekvämlighetszon så bra det här året att det är okej backa in i den igen. var i den men kliv för helvete utanför den igen. du måste. du vet att du måste. & seriöst, ingen bryr sig om hur full du var i lördagsnatt. på lördag kommer människor vara precis lika fulla & ingen kommer att minnas vem som var det helgen innan. knappt ens du kommer att minnas det. till sist, älskade dramatiska överanalyserande-borde-vara-ditt-mellannamn 160 centimeters kvinna. ta dig själv i handen. klappa dig själv på axeln. säg att du är okej. att det är okej. var snäll mot dig själv nu resterande dagar av detta år. att lära sig leva tar tid.

vi avslutade allkårsveckan på lördagen med ett brak. pussy palace stod som ofta nu för tiden för den obligatoriskt stökiga förfesten med bubbel, rosé & discolampa. sedan övergav jag & karro campuslivet till förmån för världen utanför bubblan & tog en taxi in till stan vilket resulterade återigen i historier att dela med sig av över kaffekoppar & i telefonsamtal. Karro kan ha skrivit cirka 10 meddelanden där hon förklarar hur mycket hon älskar det. jag håller med!

idag är jag inne på min andra dag som bakfull student med en b-uppsats som hänger över mina axlar. denna måndag stavas ingenting annat än ångest med en trött kropp, ännu tröttare huvud & en hals som kliar. lägenheten är en enda stor röra med flyttkartonger i alla hörn & mitt i sitter de två inneboende framför varsin dator. den ena tittar blommiga examens klänningar & den andra skriver det här. runt oss springer en förvirrad katt som inte riktigt vet var han ska ta vägen bland alla saker.

jag konstaterade idag att min äldsta vän fyller 25 om exakt en vecka. om exakt en vecka är det juni & livet rusar.

 

det är allkårsvecka på campus & det här är första kvällen sedan i tisdags som jag inte stökar i min overall vid den här tidpunkten. vi startade tisdagsmorgonen med beer olympics, lag here for beer & en 14 timmarsfylla. på onsdagskvällen drack jag så mycket bubbel, kom inte in i min port för att nyckeln hade slutat fungera & min stackars roomie fick en glad men ack så full student hoppandes i hennes säng. igår var det overall-sittning & dans hela natten för att varje låt krävde det. jag har skrattat så mycket. jag har varit så bakfull. jag har ätit alldeles för mycket pasta. jag har samlat på mig så många historier att hälften hade varit nog.

& jag är så lycklig över att jag snubblade över den här utbildningen en natt när jag inte kunde sova. att jag flyttade ner till den här småländska staden jag aldrig tidigare varit i. jag älskar den här lilla bubblan som är campus där det nu dunkas musik, brölas & sjungs utanför mitt fönster. att få vara student i vinröd overall är bland det finaste som hänt mig.

i lördags hade vi den sista pussy palace festen. när man lämnar en lägenhet som varit så snäll mot en så måste man slå på stort. så vi smyckade den med ballonger i rosa, silver & lila, hängde serpentiner i samma färger över hela taket & hängde upp ett rosaglittrigt draperi vid dörren mellan hall & vardagsrum. Man kunde dekorera sin egen sex-on-the-beach-bål med diverse glittriga tillbehör & jag sprang runt med kenneth the flamingo under armen stora delar av kvällen & matchade honom i en skrikrosa klänning jag aldrig kommer att ta på mig igen. det shottades tequila i en ring & soffbordet var borta till förmån för dansiga vingliga ben.



så var det precis så som en fest i pussy palace alltid är. det var högst oanständiga konversationer, bröligt, gapigt, flamsigt & skrattigt. det var klibbigt golv dagen efter & kvarglömt blev både skjortor, lösnaglar, ett skärp, en nästan full vodkaflaska med smak av lakrits & en urladdad mobiltelefon. bålskålen i form av en rosa hink blev helt tömd med bara några bitar av apelsin kvar i botten & dagen efter krävde sin coca cola flaska & töntiga filmer.

nu sitter jag i den vita soffan & det enda som hörs är ljudet från fläkten. det som skvallrar om att det varit fest för två dagar sedan är dildosarna som är utspridda över rummet, den ledsamma serpentinbiten på fönsterbrädan & diskberget som har tagit över hela köksbänken. & jag hoppas att den här lägenheten känner hur mycket vi älskar den. hur storslagen den har varit. sådär så att jag vågar mig på att säga att människor som inte varit här har missat någonting.